Man läser om vissa som verkligen ger sin hund/hundar all tid i världen. Maximalt av 24h på ett dygn.
Dom är ute på kurser, promenader, aktiviteter flera timmar om dagen.
O så sitter man själv här hemma med dåligt samvete för att man senaste veckan bara vart utomhus med sin hund runt 1, max 2h om dagen, vanliga tråkiga promenader, och lämnat henne hemma ensam ~6h om dagen för att man jobbar.
Dom andra ordnar hunddagis, eller hundvakter om dom är borta o jobbar en hel dag.
Jag åker hem på lunchen ca 10min, och är borta 8h totalt från hemmet om jag jobbar en heldag (vilket händer max nån dag varannan vecka, men ändå)
Nu tänker säkert många att de skulle jag tänkt på INNAN jag skaffade hund. Om man inte har tid, ska man inte skaffa hund. Vilket jag helt o hållet håller med om!
Jag har blivit så jävla laaat. Ingen motivation till nånting. Ingen hundägande kompis att motionera o peppa med (dom befinner sig i grannstaden) ... bara jag, Abbie o ett samhälle som inte alls är roligt att motionera i.
Jag har haft dåligt med pengar senaste tiden oxå, vilket är helt mitt eget fel för jag prioriterar helt fel, så jag har inte haft råd o hoppa på några hundkurser.
Blä.
Jag vill ju de bästa för Abbie. Att hon ska få motion varje dag, träffa kompisar o aktiveras på olika kurser o så. Jag vet ju att jag har en hund med mycket potential. Men matte är lat.. o fattig.
Men jag är medveten om det och tänker ta tag i detta.
Visst, nu jobbar jag på 2 jobb... det finns ännu mindre tid. Men FUCK mörker. Det är inte omöjligt att träna bara för att det är mörkt.
Nästa säsong ska jag gå lydnadskurs med Abbie o vi SKA genomföra minst en lydnadstävling nångång under nästa år.
Jag ska bli bättre... Allt annat får fan vänta. O alla som inte har förståelse för det, har inte förståelse för mig, o jag har inte förståelse för er.
Aldrig mer ska Abbie komma i andra hand.
Mammas hjärta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar