Hundhållning

Nu tänker jag ägna ett helt inlägg åt hundhållning. Så ni som inte är så intresserade kan ju helt enkelt hoppa över hel adet här avsnittet :D

Varenda jävla dag när jag är ute o går med min hund så möter vi ofta andra hundar.
i 9 av 10 fall så möter vi hundar som antingen skäller, gör utfall, eller bådeoch.
9 av 10 fall! Jag ljuger inte.
Ofta är de ju små bjäbbar vi möter, men vafan - Är de inte pinsamt nog att ha en hund som skäller så fort en annan hund närmar sig?!
Var är de för fel på folk?!
Men när jag tittar på dom samtidigt som vi går förbi så bekommer det dom inte överhuvudtaget.
Dom typ håller upp kopplet så hunden står på bakbenen o stryps samtidigt som dom pustar ut nåt halvhjärtat "nejeee... tyyst nu dåååå"
WOW.
Jag skulle iaf skämmas ihjäl.
Det finns även ett annat rikspucko till familj på den här sidan av byn.
Dom äger en schäferblandning, eller va de nu kan tänkas va.
Den går alltid lös.
ALLTID.
Har aldrig sett nån av dom gå med den hunden i koppel.
För de första kan jag tycka att de ser "dumt" ut.
Jag ser hellre att jag möter nån med kopplad hund som går vid sidan, än nån som har sin hund lös o hunden går typ 5 meter framför.
Men de slutar inte där. Nej, den här schäferbajshunden morrar o skäller alltid när man möter dom.
Vilket gör mig så fruktansvärt förbannad!
Hur jävla respektlöst är de inte o ha en sån hund LÖS?!
Pappan i familjen brukar alltid titta upp på mig o le lite granna när vi går förbi de där monstret.
Precis som att "han/hon är inte farlig". IT DOESN'T FUCKING MATTER!
Ni kanske kommer ihåg att jag skrev för några veckor sen att Abbie blev påhoppad av en schäfer precis utanför vår grusgång?
Det var just den här hunden.
Då var de dottern som var ute o gick med den. Med sina kompisar, hade ingen som helst koll på hunden.
Han kom skällande o rusade emot Abbie, bet henne inte eller nånting sånt, utan började sniffa henne i rumpan, medan Abbie står med full ragg, blickstilla. Jag blir så överaskad så jag står mest där o bara väntar på att nåt ska hända... då hinner iaf dottern komma fram till sin hund o så fort hon sliter tag i hans/hennes halsband så börjar han kasa sig mot oss igen. Jag o Abbie vänder på klacken o går därifrån.
DÄR önska jag så jävla väl att jag kunde ha reagerat lite snabbare o fotat hunden i huvvet när han/hon kom springande. Jävlar så skönt de skulle vart!
Senast vi hade möte med den hunden var typ 23.30 nån vardag kväll.
Jag ska vara ärlig, det har hänt att jag vid den tidpunkten inte haft Abbie kopplad heller. Mest för att det är sent o vi inte brukar möta nån då v bara ska runt huset, plus att Abbie aldrig springer fram till andra hundar för hon är så van. Denna kväll hade jag iaf som tur var henne kopplad. För när vi kommer runt huset så möter vi hunden o sonen i familjen.
Han fick typ panik o skrek åt hunden o sätta sig ner, medan hunden själv stod o morrade o skällde medan vi gick förbi.
Då kunde jag inte hålla mig utan stannade bara nån meter i från för o jävlas.
O frågade om han inte hade nåt koppel till den där hunden.
"Jo'rå de har jag!" säger han nervöst samtidigt som han viftar med det i handen.
"Du kanske skulle ta o använda de oxå?"

Världen är full av idioter!
Nästa gång jag möter den där hunden ska jag gör allt va jag kan för o jävlas.
När ska folk lära sig?!