Sugar-rusch

Jag är så sugen på allt möjligt så de liknar ingenting.
Undrar om det har med nånting speciellt o göra?
Mest av allt är jag sugen på tårtor, bakelser eller stora kladdiga kakor... förmodligen för att det är saker man inte bara går o köper sig själv, en vanlig onsdag, utan o fira nånting.
Man vill kanske ha de man inte kan få.
Jag skulle kunna ta mina sista pesetas o gå till affären o köpa nån snask.
Men de är liksom inte de jag är sugen på.
Eller jo... glass kanske?
Men iaf inte godis, läsk, eller nåt sånt.
Men "the big stuff".
Märkligt.
Jag äter inte jättemycket socker i dagsläget, mot va jag brukade.
Förr hade jag tex alltid socker i filmjölken, plus sockriga flingor.
Jag kunde lätt äta minst en godisbit varje dag.
Vitt bröd...
Nu har jag iaf satt mig in lite i matvärlden o hittat andra, någorlunda nyttigare alternativ.
Jag är ingen nyttighets-slav. Utan jag tränar, o äter de jag vill.
Men varför sitter jag då här o har dåligt samvete?
Man kan ju alltid tänka "De finns dom som är värre än mig!" Dom som tex dricker cola o läsk dagligen, käkar pizza eller annan flötig fast-food på regelbunden basis, godis, läsk o kakor som mellanmål... DOM mår ju iaf sämre än vad jag gör.
Men det är svårt när man är smal.
Oj, nu trampa jag säkert nån på tårna... "SVÅRT?!"
Men jaaa! För jag går ju inte upp i vikt när jag äter onyttigt... de syns ingenting på mig, o inte på vågen heller. Hur lätt är de då o veta hur kroppen mår innuti?
Ska man göra som de amerikanska programmet så ska man kolla på bajset.
Men jag kan med lättat samvete (o inte för mycket detaljer) säga att det är inge fel på mitt bajs.

Jag sitter här med mitt sodastreamade vatten, o funderar på om man skulle gå bort till affären ändå... o köpa sig lite glass?