Biter i det sura äpplet

Den ekonomiska biten för fröken Hansson går inge bra alls just nu.
O har väl inte gjort på en ca månad.
Jag hatar o inte har pengar. Den som säger att pengar inte är allt, kan ju ta sig nånstans.
Men de jag hatar mest är att jag själv har satt mig i situationen. Så klart?
Finns ju ingen annan o skylla på.
Hade det varit ett planerat valpköp hade jag sett till att spara ihop till dessa X-antal tusenlappar som skulle betalas, inte tagit dom sista som fanns på sparkontot. Det vet jag! Det var ett misstag.
Men å andra sidan (som inte alls väger upp, men ändå?) hade jag väntat så hade jag inte fått Abbie.
Om man har möjlighet så SKA man ha en buffert. Nånting o ta av när de blåser hårt. O de hade jag. Men inte nu. Så t.ex när de kommer oplanerade vinterdäcks inköp o oplanerade p-böter så står man där, helt handfallen. Jag är inte bortskämd av mina föräldrar. Jag har fått stå iaf till 80% på mina egna ben sen jag flyttade hemifrån. Sen kan jag ju bara vara tacksam att mamma (framförallt) har vart snäll o köpt grejer till mig, eller erbjudit sig att betala om man vart på stan nångång, det är jag nog inte ensam om? Detta är alltså inget som förekommer alls ofta, eftersom jag som sagt klarat mig bra själv. Jag hade en personlig bankrubt (stava) för några år sen när jag blev sambo o fick betala för oss båda. Det var oxå ett rent helvette. Nästan värr eftersom det inte fanns nånting o sälja av med, eller ge tillbaka för o få tillbaka pengarna som försvann. Men jag vet att min kära far sa samma sak även den gången. Man kan inte sätta sig i större utgifter än vad man har inkomst. O visst har han rätt! Så som läget ser ut just nu så HAR jag ju inte råd att ha hund. Det är ju ganska glasklart. Eftersom jag inte har några pengar kvar o det är 2 veckor kvar till lön. Anledningen till detta beror ju då mest på en lön på 5000:- mindre denna månad eftersom jag tog obetald semester i sept. Alltså inte alls pga av hunden, på det sättet. Visserligen var ju tanken när jag beställde resan att jag skulle ta 5000:- av sparpengarna till denna lön, så var det löst. Men nu fanns dom ju inte där eftersom de köptes hund. Hatar o prata om pengar, verkligen. Har alltid vart en sån som aldrig pratar siffror eller pengar. Det är nåt som finns där o det är mest min ensak. Men nu när man inte ens har 20 spänn till frukost för veckan så känner man verkligen av pengar värde, gaddäm. Blir bara så himla ledsen o besviken på mig själv när man får värsta utskällningen av pappa, o man vet i stort sett att allt han säger är sant. Vad ska jag säga? Jag TROR att jag kommer o fixa det ekonomiskt. Jag har ju ingen garanti. Men har man det någonsin? Sen går han ofta överstyr när han börjar o tyckte inte alls att de va snällt av mig o lämna hunden 4h i stöten varje dag när jag jobbar o blablabla. Hade jag kunnat vart hemma med hunden hela dagarna o ändå få in 13000 på kontot så hade jag ju självklart vart det, för hennes skull! men de funkar ju inte så. O jag var faktiskt ärlig o sa det även till uppfödarna, o dom tyckte ändå att de var ok av mig att ta hand om henne. Sen om de är fel på dom eller mig, är väl en smaksak. Jag är ganska trött på o lyssna på vad alla andra sger o göra som alla andra tycker. Jag har vart sån alldeles för länge nu o det har egentligen bara lett till att ingenting har hänt. Jag har inte kommit nån vidare lång stans med mitt liv. Först brejkade jag loose o åka utomlands! Inte alls jätte planerat eftersom det oxå handlade om ganska mycket pengar. Hur kul hade vi inte då! De va värt varenda krona! Visst ni som inte följde med har ju 8000:- mer på banken än vad jag har. Men jag har en upplevelse mer, o det väger upp för mig. Om man hela tiden ska sitta o tänka: "men tänk om..!" Så blir faktiskt ingenting gjort. Man kommer ingenvart för man vågar inte chansa. O nu skaffade jag mig hund. Hepp! I'll make it work... Det är svårt nu, o jag ser ingen möjlighet alls till att jag skulle lämna tillbaka henne. Hon ska va hos mig i 15 år! Att dom första 2 månaderna går åt helvette ska ju inte få prägla hennes fortsatta 14½ år. Jag tänker inte va nån sån som sätter ut en annons på blocket efter 1 månad "säljer pga tidsbrist" när de säkerligen egentligen handlar om antingen pengar, visst- kanske lite tid- men det får man faan i mig ha med i åtanken innan man skaffar sig en hund, o sen det självklara "trotsåldern" som ingen orkar med. Glöm det. Om jag så kommer sitta här hemma o knapra knäckebröd o dricka kranvatten, samtidigt som jag kokar av ilska medan hunden trotsar till tusen så kan jag lova er att ni kommer se en stolt hundägare o Abbie vid min sida dom närmsta 15 åren.

Nog om detta.

Ni orkar förmodligen inte ens läsa mer :P
Men nu missa jag iaf reprisen av Grey's pga att jag satt här o hängde.
Helgen har vart bra. Lugn, men bra.
Jobbade hela 2h i lördags. Hade jag vetat det har jag skitit i det. Tacka fan för att jag inte sov hemma iaf. Kul o behövt åka in till stan för o jobba 2h.
Valpkursen gick oxå bra. Abbie har dock fått för sig o börja dra så inihelvette nu, ska göra vad jag kan för o få henne o fatta. Avslutade med att leka fram lite apport med henne, fick hjälp av ledarna. Hon såg ut o ha skit kul så de kommer hon nog o gilla. Vi ska ha det som "eget moment" på avslutningen den 1 Dec. Känns extremt stressigt att det är så kort tid kvar! Känns ju som man precis har börjat. Men de ska nog gå bra på avslutningen, o hoppas på ett fint diplom :)

Nu blir de tv.

Det är snö ute, alltså är de vinter - välkommen.