Jag känner mig bara arg

Det kanske är ett tecken på att de börjar gå över nu?
Att jag inte längtar längre, alls.
Ska bli skönt på nåt sätt o få skiten ur världen o kunna starta om.
Börja om från början...
Spännande, fast samtidigt AS jobbigt.
Det är väl så det är... livets gång.
Hängde gäng med en stor stor rottweiler idag, Pontus. JAG ÄLSKAR HUNDAR!
Blir nästan tokig på mig själv. Gick omkring o snacka o lekte med honom mer än vad jag städade. Hoppas jag får åka dit fler gånger :P
Nästa år har jag en Bullterrier. Det bara är så. Sorry alla vänner som tycker att jag låser mig, men det är mitt val.

Är det vårt slutgiltiga svar?
That's it?