Konsten att vara otrevlig

VAD jag föraktar ("tycker jävligt illa om" låtsas jag att det betyder) människor som är så fruktansvärt blåsta. Jag är inte den som är den (som jag gärna ofta påpekar) jag kan ge folk både en o två chanser innan jag bestämmer för att "nae, människan är ju totalt hjärndöd!".
En sån uppenbarelse fick jag idag. o VAD jag försökte att hålla tillbaka. Försökte vrida orden han sa på andra sett för att kanske, kanske nånstans kunde jag få ihop det till att make'a sence... men till slut gick det verkligen inte längre. Allt som kom ur denna mun var blaj.
Blaj Blaj Blaj. Ingenting var kul, allt han sa var bara så inihelvettes ogenomtänkt, o berättelserna var rakt igenom korkade. Varför har man en bil när man inte har körkort, o kör rattfull.. OCH tycker att det är riktigt roligt? I'ts behond me...
Då blev jag tillsut otrevlig. Då orkade jag inte med o va genomtrevliga söt-Nica längre.
Jag sa vad jag tyckte, o kontrade så fort han försökte förklara sig. HAH! IN YOUR FACE.
Tänk om han läser?
...Naaah...
"Storhandlade" idag på vägen hem.
När jag kom hem o hade plockat ur allting visade det sig att de bara var frukost jag hade handlat :)
Fil, flingor, rostbröd, pålägg... o 2 fiskgratänger. Hepp!
Kom på att de är roligare o köpa den maten man är sugen på just för dagen istället.

Jag skriver om så världsliga ting, så de känns som att dom som är här inne o ugglar typ känner mig. "jaha, idag har Veronica handlat ja... o träna ska hon göra oxå... där ser man"

The holy life of a Blogger.