Wa wa wii waaa

Jag bloggar -alltså finns jag?
Man kan lätt tro att jag inte har nåt liv, när jag uppdaterar min blogg 3-4 gånger om dagen ibland.
O de har ni rätt i.
På sätt o vis.
Fast jag trivs, så jag skäms inte... så de syns.
De nyaste nytt är o titulera sina vänner o bekanta med deras första bokstav i namnet, den trenden hoppar vi givetvis på, hörrni!
A o C har kalajs idag. Hade de inte vart för dom 30 milen så hade jag lätt kommit!
För jag är då alltid välkommen :D
Har skapat ett till behov. "De suger ända in i tarmen" - som C skulle sagt, den sena kvällen när vi åkte räserbil.
Men nästa lördag tar vi tag i den biten, de tycker jag känns tryggt.
Jag gillar när man har saker o se fram emot. De gör livet så mycket lättare.
O helgen efter det blir de iaf o träffa S igen, de var ett bra tag sen nu, dom har vart utomlands o grejer dom med nu. Kanske en utgång till på det då!
Annars idag så gick jag min promenad o försökte tömma huvudet, de gick ganska så bra för när jag kom hem såg jag ut som ett fån med håret åt alla håll o ögona kunde liknas med popeye. Lyckat!
Sen kollade jag klart på Dead Or Alive som jag somnade ifrån dom sista 20 minuterna sist. Härligt med brudar som slåss! Mer sånt!
Sen kollade jag upp läget inför den vita kvällen. Hookade upp med C som tydligen fått en försmak för äckliga skräckfilmer, så vi drog ner Saw II o nya Beck (som förvisso inte räknas till skräck...bäck...skräck) Käkade pizza o sen bakade vi kladdkaka, som om de skulle va nåt.
Resultatet blev en smula illamående men ändå ett välbehag.
C drog hem lagom tidigt för hon va trött, en annan som gick upp kl 12 har mycket kvar att ge.
O vad gör man då?
Jo man sitter här som ett jävla fån o tror att nån vill prata med en på msn, men de är ju lika med noll, eftersom alla andra har ett liv som innebär att man gör nånting en lördagkväll kl 23 o inte är hemma. Märkligt de där...
Dom som fortfarande läser ända här nere borde ju få nån slags medalj för hittils har jag väl inte lyckats med o skriva mer än blaj?
Det är kul o tänka tillbaka på livet.
Det var tamig tusan bättre förr.
Jag hade min bästa tid när jag var mellan 16-18år där nånstans tror jag.
Började gymnasiet o kunde börja om från scratch. Hur lyckat som helst eftersom jag under hela min låg/mellan/högstadie period var gömd bakom min s.k bästa kompis som snodde allt strålkastar ljus. Nu kunde jag bli nån, en Nica :) Vilket jag lyckades jävligt bra med tycker jag. Fick äntligen numret till den där killen man hade trånat efter nåt år, träffade mina nya livskamrater "slickorna", pojkvänner hit o dit. Ja allt va bara så lugnt o skönt. Skolka lite när man kände för det, drog på stan på håltimmarna o köpte godis på Linneás, hängde som fan på Kitsch (vilket jag senare blev jävligt mobbad för) under fredagskvällarna i 1'an, festade med Ljungsbro ligan. Det var riktigt roliga tider. Vi hittade ALLTID på nåt. Söp vi inte så samlades vi o spelade kubb, eller brännboll eller fotboll vilket oftast slutade med att vi bara hängde gäng. Those were the days. Nu är man vuxen o måste ta ansvar o känna pressen av o ådstakomma nånting innan man fyllt 30. Byta karriär, hitta nån, skaffa V'na (volvo, villa, välbehag?)
Feel the pressure. Visserligen är de hela 6 år kvar innan jag fyller 30. Ge mig 3 år till att byta karriär, o 4 år till o hitta nån, så hinner vi va tillsammans iaf 2 år innan V'na kommer, sounds like a plan *tummen upp*
Som sagt, de gäller o hitta saker o se fram emot *host*
Nu skiter jag i de här. klockan är 1 o jag känner mig som en... grönsak.

Sängen nästa, sällskapa?