fredag 7 november 2008

Jag borde gå o lägga mig...

Men jag är verkligen inte trött.
Kan bero på 1 cider o 3 redbullVodka...KAN... men är inte säker.
Hade skittrevlig (fortfarande helt ovärt ord) kväll ihop med Karin o Jen. Klagomuren Niklas var oxå med en stund. Sen dissa han oss för annat kvinnligt sällskap ;)
Drog till 55'an o snackade skit. Garvade åt ett verkligt mobboffer som promt skulle sitta bredvid oss... übersmal, rött linne = big nono. Sen va han ju as cool. Menar.. han hade ju både tattueringar på armarna (därav linnet kan man ju lätt förstå) O sen lite skräp i ansiktet i form av piercingar. Konstigt nog var han verkligen verkligen tvungen o skruva åt kulan till piercingen i tungan, när han satte sig bredvid oss... tror inte att det hade den rätta effekten han var ute efter.
Vi tyckte nämligen fortfarande inte att han var cool. Jag var ironisk förut.
Han var iaf trevlig nog att ta i hand o presentera sig. Vilket vi verkligen noterade i våra små svarta intresse böcker. Sen undrade han hur fan vi kunde sitta o snacka så mycket hela tiden?
"Vi är tjejer. Det ligger i vår natur" svarade jag, kvicktänkt som jag är.
Stackarn var väl inte van vid brudar... who can blame him. Han vet inte vad som väntar honom, helt enkelt.
Vi var verkligen man-haters hela kvällen.. :P
Eller ja.. typ. Dom andra två damerna har ju redan pojkvänner.
O jag hatar inte män. Jag hatar pojkar ;)
Jag tycks vara som en magnet just nu som verkligen (överanvänt ord ikväll?) drar till mig lammkött. Kanske är för mitt unga yttre. Som inte alls är till min fördel just nu. Men kan väl bli om några år när man ösnkar man va yngre. Just nu skulle de va skönt o bara få vara 25. Som jag snart är.
Satt o lyssnade på några ynglingar på bussen hem nu. Faan va jag saknar den tiden... när man bara gick i skolan o festade hela tiden. Träffade nytt folk jämt.
Vart gick de snett?

Har inkommit ännu ett städjobb på platsbanken nu. Funderar på o söka. Jag vill ju egentligen inte jobba med städning. Men på nåt sätt så känns det som ett så enkelt jobb för mig... nåt jag redan kan, inget främmande.. nåt jag bara kan åka in till stan o göra, o sen åka hem. Slippa ha med sig jobbet hem. Förstår ni mig lite? Fast samtidigt vill jag ju lära mig nåt nytt. Men efter det här jobbet som jag har nu så inser jag hur jävla lack jag blir på "nya" saker. Jag hatar när de inte går bra för mig. Jag hatar när jag lägger in mina sälj i provisionsräknaren o ingenting händer på lönen. Det betyder ju att jag inte gör bra ifrån mig. Fast egentligen vet jag ju skälet till att ingenting händer. Det är att jag sitter på 2 projekt. Ett som går bra, o ett som går åt helvette. De ena drar ner de andra, summan av kardemumman blir alltså noll.
Dom sökte folk till ett café oxå. Är de roligt o stå o servera folk kaffe hela dagarna?
Min första tanke är nej. Men kanske blir man lite mer kreativ o ser mer helhet om man väl ger sig in i branchen? Jag ska söka. Jag är ju faktiskt rätt så serviceminded :P

Jag vet precis vad jag söker. Ska de då va så himla svårt i hitta det?
Hur funkar egentligen livet som vuxen?
Jag känner faktiskt att jag gått över tröskeln från ungdom till vuxen nu. Trots att jag betalar ungdomspris på bussen... Jag tycker bara att allt har blivit svårare. Rakt av. Undrar om de är skönt o bli pensionär? Då har man ju gått igenom alla livets faser... då vet man ju.
Att festa kan ju omöjligt vara det roligaste man kan komma på, när man är 25år. Det vore ju så orimligt. Man borde ju upplevt en massa annat? Men det enda jag kan tänka på som verkligen (igen!) lyfter upp mig ur den trista vardagen är fest. Resan utomland som kommer bli av nästa sommar = fest. Födelsedagsfest i slutet på månaden = fest. Nyårsfest? Jag drömmer fortfarande om den där perfekta hemma festen när man bor i hus o ALLA ens vänner kommer, o man har sådär as kul hela natten lång, som dom i The Hills. Hur fan har Audrina råd med det där bauta huset?? Bara att träffa nya människor! Som man gör oftast när man festar. Jag är fan beroende av nya ansikten. Måste bero på att jag levde i skuggan av min s.k kompis under hela skoltiden. Blev "Veronica" med alla första gången när jag började gymnasiet o dumpade henne. Nu vill jag att hela världen ska lära känna mig... haha. Jag vill hitta både vänner, o ovänner. Vore så jävla spännande o bli osams med nån o få fråga vad det är dom stör sig på hos mig! Har ni tänkt så nångång? Eller är de bara jag.. för jag är så satans trevlig så ingen TYCKER illa om mig. Iaf inte to my face.
Jävlar va mycket jag skriver... är ni med mig ännu?

Jag vill att de ska hända nåt radikalt!
Men det är nog som jag tänkte på bussen hem.
Jag känner att livet inte ha nåt kul o rbjuda mig nu. Men om man vänder på det då?
Det är nog jag som inte bjuder in världen i mitt liv, med allt det har att erbjuda. Jag lever för mycket svenssonliv o törs inte ta några utmaningar. Jag hoppas jag träffar en kille som bor i en annan stad. En sån där påhittig kille som bara hux flux från ingenstans vill göra nåt spännande. Eller som bara överraskar när man minst anar det. Det är nåt för mig de!
Ska man skriva det i pres'en på Spraydate kanske?
Spraydate som gett mig så många lyckoträffar menar jag...*himlar med ögonen*

Nej, nu ska jag ta tag i mitt liv. Jag ska börja med att lägga mig i sängen o titta på serier.
Kanske kan Grey's ge mig nån slags vägledning i livet?
Man kanske skulle bli en "intern"!.. heter det AT läkare på svenska?

Off I go.
Godnatt världen. Sov så gott.

2 kommentarer:

Helén sa...

Haha, jag förstår dig till fullo, känner typ likadant. skillnaden är att jag inte har några roliga fester att se fram emot :P kramen!

Anonym sa...

Jag var med dig hela bloggen !
Jag tappade bort mig ett antal gånger, men läste om och förstod :)
Jaa, jag tror inte vi bjuder in verkligheten i våra liv helt enkelt. Så måste det vara. För varken du eller jag är ju tråkiga.

Förresten! Männhatare... Jojo, märkte det ^^