Några få, men nära.

Det här kommer nog svida i mångas ögon.
Just för att jag själv inte är bäst i världen på att höra av mig, det vet jag!
Men jag börjar seriöst tröttna på folk.
Är de svårt o svara på ett sms? Är man inte värd det?
Som rubriken lyder:
Jag har några få vänner kanske, men det är iaf mina närmaste o dom betyder allt.
Tänker aldrig mer smila in mig hos folk. Jag blir så trött på att jag alltid ska va den där trevliga jäveln som alltid ler o är glad o trevlig, förlåter allt o "nae då, de gör ingenting!"
Varför?
Det är fan inte jag!
Jag har inte ens fingrar till alla gånger jag bara vill krypa in i mitt egna mörka hål, inte prata med nån, bara skrika ut : LÅT MIG VA!!
Men gör jag det?
Nae.
Varför?
Jag vill inte att folk ska lägga sig i.
Jag vill inte att nån ska tycka synd om mig...
Jag är trött på att folk driver med mig. Helt ärligt jävligt urless på det!
Jag skämtar gärna om mig själv, jag är inte bang o fin i kanten på det sättet.
Men fan ta den som utnyttjar! Jag är inget jävla bollplank.
Jag kanske har lyckats med ett o annat i mina felaktiga val, men jag är inte dum!
Jag är verkligen inte dum! Jag är en bra människa, o jag ska fan inte behöva bevisa det!
Ni som känner mig vet.
Ni andra som inte förstår när bägaren har runnit över? To bad for you, I feel sorry for you.

Jag kan faktiskt oxå må dåligt.
Jag är människa jag med.... hör o häpna.