Förlust

Jaha, då hände det igen.
Kom hem för en timme sen o va dret trött.. skulle gå o lägga mig.
Fastnade här vid dumburken o vipps så har en hel timme gått.
Fan.
Kom 2'a på första serien i böwling, o 3'a i andra. Sög stenhårt o förlora med 4 poäng må jag lova.
Jävla C. Vilket proffs de bodde i dig!
Sen körde vi såndär.. åhh.. vad heter skiten.. air hockey! jag förlorade där med. Dampen slog i o koncentrationen försvann totalt. Can't help it.
Många höjjer ögonbryna när man säger att man ska bli hundägare. FAN! vill bara släppa allting o skita i det på ett sätt. Men tänker fan inte göra det. Jag kan! O A bad faktiskt om ursäkt för att hon va så neggo, o tröstade mig lite. De kändes tryggt!
O så blir jag sådär fundersam åter igen... vad håller jag på med i mitt liv?
Varför kan man inte bara hålla sig till en riktlinje o följa den?
Känner fortfarande att allting bara hänger på en skör tråd o jag orkar seriöst inte med nåt mer downfall. Då tar jag mitt pick o pack...eller ne... men då blir jag nåt så grymt beviken på mig själv. Varför vill man självmant göra sig själv illa? Kan ingen svara på det?
Känns som jag inte har nån koll alls. Kan säkert va så att jag blir totalt backstabbad utan o ens veta om det. Har så satans svårt o lita på folk, men är jävligt bra på o dölja det.
O vilken sida ska jag stå på? Vill ju inte göra nånting som kanske förstör, men samtidigt inte gå omkring o vänta på nåt som kanske inte ens excisterar.
Lever i total ovisshet o bara hoppas på ett tecken, good or bad. Vilket som egentligen. Så man bara kan sätta en stämpel i "boken om mitt liv" o slänga igen den.

I'm about to think I'm wasting my time, and maybe you are to...
Prove me wrong.