"Det finns många som menar på att det är jobbigt att leva i en relation. Jag kan inte begripa mig på det påståendet. Det är väl inget jobbigt med det. Det finns folk som säger att förhållanden tar slut för att man gnabbas om småsaker som disk, kläder på golvet, tvätt, matlagning osv. Hur kan man gnabbas om det? Det är ju bara att lösa sinsemellan. Skaffa en städerska eller dela upp skiten mellan sig.
Det är populärt att skilja sig och att "tänka på sig själv". Jag tycker att det är bullshit. En trend. Jag tror att det är på väg att bli passé. Väldigt snart kommer det att vara inne att vara ihop i alla sina dar.
Jag tycker att folk komplicerar så mycket för sig själva. "Det ska vara på ett visst sätt annars får det vara", tycker jag ofta att folk säger. "Han ska gilla mig för den jag är annars kan han dra". Men så ska det ju inte vara. Det är två personer som ingår ett förhållande. Man ska ändra på sig och anpassa sig efter varandra. Annars kan man ju lika gärna vara tillsammans med sig själv. Och leva ensam hela livet. Men det kanske är något som man vänjer sig vid. Det kanske är jag som är märklig för att jag tycker att det är så jävla trist att sitta här hemma och lyssna på tystnaden."
Bra skit!Idag hände olyckan, Abbie gjorde en stooor gul pöl på hallgolvet. Men vad säger man?
De var väl väntat att de nångång skulle hända nånting. Får kanske skylla mig själv eftersom vi gått upp vid 7 nu varje morgon, o så tänkte jag att vi kunde gå upp vid 9 idag, eftersom de blev så sen kisspromenad igår. Tji fick jag!
Nu när jag jobbar så kommer vi ju gå ut vid 5 *piiu* O sen kommer jag ju hem igen vid 9.30, o sen strax efter 15, så då är de nog inga problem.
Va på jääääätte pissigt humör igår en stund.
Lite därför jag fastnade så dant för Katrins inlägg. Jag hade verkligen en sån där "tycka-så-jävla-synd-om-mig-själv" stund. Ville inte göra nånting, ingenting var kul, tyckte mitt s.k liv var helt hopplöst, kände mig så fruktansvärt ensam m.m m.m. Hatar o ha sånna känslor, men man kan inte rå för dom när dom väl kommer. Man vill bara krypa ner i nåns knä just då o bli klappat i håret o höra nån säga hur mycket dom tycker om en. Sånt kan man sakna... Ibland bara vill jag, men samtidigt inte. Törs inte. Fast jag borde. Det vet jag ju, lika klart som rinnande vatten, eller vad man nu säger?
2 kommentarer:
BLOGG I BLOGGEN ;)
Jag tycker att folk komplicerar så mycket för sig själva. "Det ska vara på ett visst sätt annars får det vara", tycker jag ofta att folk säger. "Han ska gilla mig för den jag är annars kan han dra". Men så ska det ju inte vara.
Så kan det visst vara! ;)
Varför leva i pina och ständigt behöva anpassa sig efter någon annan? För att orka med såna omställningar från ett enkelt singelliv måste man vara väldigt kär... är det någon som blir kär numera?
Ska man bo ihop med någon för sällskap? Det finns ju t.ex hundar - dom ger mer utbyte. Inte gnäller dom över fartrandskalsonger på golvet heller.
"Fjärilar i magen" är en utdöende art. Allt är medias fel... innan Internets intåg blev vi pojkar så kåta att vi blev kära i en Samantha Fox plansch. Nu ser vi mjukporr på varannan reklampelare i trafiken. Inte fan blir vi kära då... nu ska det till oljor, rollspel, knullgungor och fan å hans moster!
Men gud -The true words of a man who'd never been in love?
Lycka till med o finna en brud som du inte behöver kompromissa med, o vise versa. Det behöver ju inte handla om världsgrejer, kanske bara småsaker? Men du har rätt i att de har verkligen ändrats sen förr, när man va "liten" iaf :P Nu är det kompplicerat som fan o ens kunna påbörja nåt slags förhållande. Killar verkar ju va livrädda :)
Man bor ju ihop för känslan, att alltid ha nån där när man känner sig glad, nere, mja självklart sällskapet -whatever egentligen.
Så trött på o behövs förklara för killar som inte verkar fatta galoppen för fem öre. Ni borde allihop ingå i en pakt o hålla er hemma på fredag/lördagskvällarna så slipper vi vettiga brudar stöta på sånna som er ;)
Skicka en kommentar