Så där ja!

Var i hooden igår o hängde gäng. De va mycket trevligt!
Abbie fick följa med o grät ju inte över det precis.
Dom har två katter oxå. Lilla Elsa o tuffa Tyson.
Folk är rädda för Tyson. För han har svarta ögon... alltså helsvarta. Han ser ut som han ska mörda nån när han sätter den sidan till. Men inte mig, för jag utstrålar sån pondus... eller nåt :D
Abbie tyckte iaf att han va söt o så... tyson visade inga sånna känslor tillbaka med vart iaf ganska så lugn o självsäker efter ett tag. Elsa höll sig inne i sovrummet. Safe.
Självklart charmade ju Abbie hela packet med sina ögon :) Hon är faktiskt rätt söt.
Käkade gott gjorde vi, kollade på Let'a Dance.
Sen kom nån med den briljantaste idén på länge. BUZZ!!!
Som jag har längtat efter detta spel. Så fantastiskt roligt!
Va riktigt duktig ett tag där! Allmänbildad som man är...
Gick o la mig halvsent o vaknade kl 7 imorrse. Då va de jobbet som kallade igen.
Upp o iväg barre.
Några timmar senare blåste jag hem igen. Herrejisses vilken storm!
Trä'n över allt på backen...
Fastnade med S o prata lite skit oxå. Vi har ungefär samma uppfattning om de mesta just nu :P
Hittat ett till hus som jag ska kolla på. 8km från stan... feejnt.
Ibland blir man bara mållös. Känns som man typ är 15 år igen. Helt sjuuukt.
När jag är jävligt nära 30 sträcket tänker iaf jag va vuxen. That's a fact.
Vet inte vad jag ska säga... klart de känns. Men samtidigt är de ju nåt som jag inte vill ha nåt mer o göra med, at all. Konstig känsla. Som man kännt alldeles för ofta. De va ju inte ens bra, nåt av det, if you know what I mean... så varför ens ödsla tid på o irritera sig? Känns jävligt skönt o fått stämpla ut o lämna över uppgiften till nån annan. O hoppas att den personen lyckas bättre än jag. Eller "hoppas" är ett starkt ord. Fast de där beror ju på personkemi. Skulle säkert funka perfa om de va en person helt utan känslor o som inte bryr sig om nån annan än sig själv. O sånna finns ju, likaså "hoppet" då :P Jag har nog helt enkelt lite mer... klass? än så. De passar mig liksom inte. Det som tar stryk är ju självkänslan. Jag öppnar mig inte till vemsomhelst. O när man sen visar sig vara utbytbar på en halv semestertid så känner man sig rätt... korkad. Gick jag verkligen på den lätta? Hur dum får man va... Men vaff'. Jag är bara 24 år iaf. Det kan göras ogjort rätt snabbt. Synd bara att det tog ett halvår av mitt dyrbara liv. Myyycket kan man hinna med på ett halvår. O all energi jag verkligen la ner på skiten. Däm! Fan va jag bjöd till, o lite mer. O den där jävla madr... eller aa... good luck om nån överhuvudtaget vill ligg... *host*
Let me rephrase that with one simple word:
Oliggbar.
Båda två :)
Åkte tillbaka till stan efter arbetets slut. Spontan-shopping med C funkar utmärkt.
Nu ska man kanske bege sig ut i kyla o blåst igen med hunden, så hon blir nöjd.
Hon är ganska nöjd över tuggbenen hon fick idag oxå ;)
Längtar till lönehelg. Då jävlar!

Slutet gott, allting gott!