Mitt ex ska bli pappa! Det tycker jag är jätteroligt för honom. Han är en bra kille o skulle nog bli en bra pappa. De trodde iaf jag när de var vi två.
Samtidigt blir man ju lite avis... eller vad man ska kalla det. Han har hittat sin brutta. Jag veet, man ska inte tänka så, de innebär bara att man själv får panik. Men ändå. Jag tänker ju att jag har "kastat" bort den tiden som gått efter vi gjorde slut (tror det är ca 3 år sen nu?) eftersom jag nu sitter här singel igen. För o göra en kortare (yeah right, med mina utsvävningar) sammanfattning av vår tid ihop så kan man väl säga som så: Vi träffades på nätet, yii haa, de kan faktiskt funka! På Smurfa som då fanns. En fjösig community som man använde i sann lunarstorm break-out. Hade även skunk oxå på den gamla goda tiden. Där satt hela klassen på datalektionerna o snackde med varandra istället för att vända huvudet snett åt höger/vänster o säga det högt :P Tillbaks till ämnet. Vi började snacka på msn o de klickade nästan direkt. Inte så man blev kär, utan mer så glad över att vi kunde snacka så lätt, vi förstog varandra o vi hade så fruktansvärt kul! Han var dock nere i en svacka över sitt ex o var på allmänt dålig nivå i livet visade det sig senare. Han bodde i Västervik o var 2 år äldre än mig (o är faktiskt fortfarande, märkligt) Jag o C åkte ner den sommaren till Visfestivalen (som f.ö va såå jävla roligt med sjukt kul gäng! De va bättre förr, helt klart) Vi sov i min bil ute i en skogsdunge, bredvid de sköna grabbgänget som på nåt förunderligt vis hade forserat in en husvagn dit in. Under den resan träffade jag inte A ( som vi kan kalla honom). Han var för feg o för full den kvällen :P Det tog nog nån månad till innan jag tog tag i saken o bestämde att vi skulle träffas. Nu hade vi även avancerat o börjat snacka med varandra via "netmeeting" eller va fan de heter. Där man kan använda webcamen iaf. På samma sätt som msn nu för tiden. Oh well. Hans papa hade en stuga en bit utanför västervik o sättet han beskrev den på lät så himla härlig. Så vi bestämmde att vi skulle åka ut dit, grilla, dricka o bara snacka skit all night long. Helt sjukt att vi sen båda två kunde sitta o berätta vad vi trodde att vi skulle prata om, vad som skulle hända o.s.v o vi sa alltid samma som den andre. Soulmates. Dagen kom o jag slutade jobba kl halv sju på kvällen o tog bilen direkt efter jobbet o åkte ner. Har nog aldrig ( efter dom x-antal hundra gånger som jag sedan pendlade) åkt ner dom 11 milen på en timmes tid innan. Fort gick det, av ren nervositet. Ringde honom när jag stog på parkeringen utanför affären där han tydligen skulle bo nånstans i närheten. Vi hade pratat i telefon kanske 2-3 gånger innan bara. Kommer ihåg att jag älskade hans dialekt. Jag är svag för dialkter tror jag. Den kvällen satt vi i hans vardagsrum o kedjerökte utavbara h-e :D både nervösa som vrak, men samtalen flöt på bra o vi var nog båda nöjda med vår insats. Den natten fick jag sova i hans säng, o han i soffan. Gentlemanna mässigt. Andra dagen åkte vi ut till stugan o då kändes allt lugnt, de kändes som vi känt varandra hur länge som helst. Tyvärr kommer jag inte riktigt ihåg vad vi gjorde hela den dagen/kvällen mer än att vi skulle kyla ner mina cider i en brunn, o snörjäveln gick av :D No cider for me! Dom fiskade dock hans pappa upp en tid senare o kalasade på, varsågod :) Vi spelade spel oxå tror jag. Sen somnade vi på en madrass på golvet. O jag kommer ihåg att Anna ringde på morgonen därpå o frågade om jag fortfarande levde! Haha. Min lilla extra mamma. Vi myste inte eller nånting den natten, bara låg bredvid varandra helt oskyldigt kommer jag ihåg. Sen 3'e dagen kommer jag ihåg hur den första kyssen kom.. o.s.v. *host* O sen va de klirrat!
Tror vi pendlade ungefär 1½ år, sen flyttade jag hemifrån o ville självklart att han skulle flytta upp till mig i min gigantiska 1'a på 49kvm. V-vik erbjöd inte till mycket jobb o han tyckte att den tanken va ganska ok. MEN han ville dock att jag skulle få bo själv ett tag o känna på, innan han flyttade in. Smart kille de där. Sen skaffade vi oss en 2'a här ute i pickhult. O allt var väl frid o fröjd. Visst de va knapert med pengar innan han fixade ett jobb, men de löste sig. Ett år gick väl o sen brakade helvettet lös. Kan man väl säga. Ska inte gå in på detaljer, men jag tröttnade helt enkelt. Den vardagliga tristessen tog över o jag fick upp ögonen för ett ex, som jag visserligen hade kontakt med dom 3 åren som gått. Skit blev mer skit o tillslut gjorde vi slut för att han slutade lita på mig, vilket han gjorde rätt i. O han flyttade tillbaka till v-vik. Jag har enorma skuldkänslor för att det blev som det blev. Jag kunde ha skött det mycket snyggare. Jag kan fortfarande ha bilder av hans ledsna ansikte den dagen han åkte o hur de skar i mig att se vad jag ställt till med. Men i grund o botten kändes det ändå skönt att det tog slut. Missförstå mig rätt. Sen följde en ganska tiff tid med många samtal, hot om självmord, o.s.v. De gick tillomed så långt att ahn tog tabletter framf ögonen på mig i webcamen, så jag fick ringa hans mamma, som fatatde oll. Det slutade med att hans kompis tillslut ringde ambulans o det hela löste sig iaf. Då kände jag mig självklart ännu mer som självaste satan, men var ändå så jävla trött på all skit o ville bara att allt skulle ta slut o gå över. Det gjorde det oxå.
Vilken jävla novell det här blev då! Sorry om jag skrivit för mycket A, om du läser vill säga.
Han flytta upp hit igen o det gjorde mig lite skeptisk, men vi träffades aldrig o hade heller ingen kontakt. det var kanske för nåt år sen som jag fick reda på att han fortfarande bodde kvar här o hade träffat en tjej, som skulle bli polis, vilket han var överlycklig över :) " En sån där som sparkar in dörrar vettu!" Vet jag att han skrev. O det är nu henne som han ska ha barn ihop med. Good for them! Det var väl den historian det.
Nu tänker jag berätta om ett anat ex jag haft.. han heter...
NÄÄ! haha, gick ni på den lätta.
Vi var iaf tillsammasn i lite mer än 3 år o det är de längsta o seriösaste förhållande hittils.
Skulle inte skriva så här långt om allting, men nu blev de ju så. O jag fick kramp så jag ska avsluta här. Dags för sängen.
A, antar att denna bloggen blev tillägnad dig!
Godnatt o puss i ljumsken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar