Kom på en grej

Det är ju tisdag imorgon. Då ska jag till farbror doktorn som ska göra ajaj på mig :(
Kl 11 är de dags o börja tycka synd o tänka lite extra mycket på Nica.
Klockan är 22.30 snart o jag har fortfarande inte lagt mig.
De suger att jag just kom på att jag missat istortsett hela 100 höjdare.
Jag gick ut med hunden innan 22 o jag vet inte vad som hände tills nu. Jävla tid. Den bara försvinner.
Sen förstår jag mig inte på folk som slänger ut sitt mobilnummer hitan o ditan till folk höger o vänster.
Why?
Bara för att man råkat snacka med varandra på msn (eller dylikt) ett par gånger så måste man väl inte byta nummer? Jag har många intressanta människor som jag pratar ofta med på msn, som jag inte har telenummer till. O de känns helt naturligt.
Eller är de den där pryda "du-ska-inte-tro-att-de-är-så-lätt" Nica som bara är fööör mycket nu igen?
Jag har gjort min beskärda del av att kasta ut mitt nummer till folk, men herregud det är inte ofta man verkligen tänker tillbaka o säger "fan vilken tur att han fick mitt nummer" -snarare tvärtom.
Jag är nog jävligt knepig när jag väl tänker efter.
Men jag är på min vakt när det gäller nya människor. Handlar nog mycket om att jag är så trött på o le o hålla med o vara glad, o sen kan de visa sig att den personen/personerna är helt vrickade i huvvet.
Folk med dåligt självförtroende , som behöver boosta sig själva kan säkert se det som en bra grej, att skaffa sig stans jävla kontaktnät genom hela sverige o flirta lite hejvilt bara för o se om man får nån feedback.
I don't.
Jag är nog snarare lite rädd för att skaffa mig ett stort kontaktnät. Blir ju så många o hålla reda på. Ännu fler att komma ihåg att bry sig om, höra av sig till m.m
Jag har ju svårt o höra av mig till dom få, men jävligt nära o bra vännerna jag har.
Men hellre så.
Hellre några få o jävligt bra, än flera hundra som man bara känner lite ytligt.

Ni får ta mig med en skopa salt.
Allt jag kan säga är att det är värt det ;)